Objektivt sett

Här får du ibland se hela bilden, men stundtals oxå läsa mellan raderna:)

Ledighet i bregottfabriken

Till en ihållande ton från bromsskivan på höger bakhjul rullade jag iväg mot de skogsklädda höjderna väster om Åsenhöga. Inga större förhoppningar alltså, om att kunna krypköra sig fram längs vägarna och lyckas smyga sig på några av de lodjur som skådas relativt frekvent i de trakterna. (Där den stora småländska skogsbranden rasade förra sommaren)

Ett par fridfulla övernattningsplatser för den vildmarkssugne resenären i husvagn, tält eller husbil markerades noggrant i mobilen. Men av djurlivet märktes inte mycket. Dock förvarnades det ju i god tid om min stundande ankomst med ett missbelåtet gnisslande från bilens bakre regioner.

Så till dagens fototillfällen: Ett undflyende rådjur, fångad mitt i språnget mellan ett par av skogens stammar, dessvärre blev resultatet ganska skralt, och inte mycket att visa upp. Några svanar som fridfullt seglade, alternativt paddlade fram på Södra Vallsjöns vatten strax nedanför ett par solbelysta klipphällar. Dessa vinddrivna existenser befann sig dock på andra sidan sjön och jag fann det inte mödan värt att montera upp 1500 mm-objektivet just där och just då. En av de tidigare nämnda övernattningsplatserna låg strax bredvid, och förmånen att få välja rätt ljus för fototillfället är glädjande och något jag ser fram emot:) Ett par rovfåglar lekte tafatt mellan gran och talltoppar. Ljus undersida... Kunde det kanske vara fiskgjusar? Den som väntar på något gott:)

En bild som möjligtvis är värd att presentera på fotosidan. Magert resultat i Bregottfabriken:)

  



Postat 2020-06-14 20:56 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

"Seagull carry me, over land and sea"

Jag är inte någon ornitolog, men...

Så kan det kanske låta i vissa kretsar. Och visst kan det väl vara lite tröttsamt att lyssna på eller läsa om för den oinvigde. Det kan väl kanske vara kul att veta vad det är som rör sig i ens omgivningar - Om man råkar ha det som specialintresse, men alla har ju inte det:) En del är fullständigt ointresserade, andra mer måttfulla.

Jag är helt säker på att dessa bilder inte utgör idolporträtt av Flamingokvintetten. Jag är ganska säker på att det inte heller rör sig om varken gråtrut eller någon form av skräntärna; som jag trodde först:)

Jag misstänker att här ligger en alldeles äkta fiskmås begravd... (Larus Canus) En kan ju kanske inte älska dem för deras skönsång; men nog är de ganska vackra att skåda när de ömsom glider fram och emellanåt dansar omkring. Allt enligt termikens lagar och vindar, och skevar...

Att vissa individer stundom skitar ner och väsnas kan man väl stå ut med. Var istället glad att inte kor kan flyga, utom möjligtvis kon över Sarek då förstås...



Postat 2020-06-01 09:23 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Öppna kontorslandskap:)

Det är ju en definition som lätt kan leda tankarna åt vissa håll. Men det händer faktiskt ibland, att en får ett öppet kontorslandskap med råge - Öppna landskap på riktigt liksom, eller varför inte don´t fence me in, med enkla nöjen som musik och allemansrätt i åtanke. Fri tillgång till naturen under eget ansvar är väl ett vackert svenskt privilegium, eller hur?

Två dagar i veckan är det tänkt att dessa öppna kontorslandskap kan se ut så här, i bästa fall... Spöregn, knott och kraftiga vindar förekommer förstås - Men inte varje dag:) Möblemanget är minimalistiskt, spartanskt rentav, och inte mycket skymmer sikten.

Dessvärre har jag på grund av arbetsbördan inte alldeles lätt för att ta med mig den kamerautrustning jag skulle önska, det får isåfall bli vid besök utanför arbetstid, och det har väl skett emellanåt. Som mest har jag tillgång till 1500 mm objektiv, monterat på ett "vackertväderstativ" Allt över lätt bris är med andra ord besvärligt, men ibland så...

Idag fick jag dock nöja mig med att dra fram teknikens under ur fickan och slå på mobilkameran, håll till godo.

Arbetsplats - Store Mosse nationalpark, Småland.



Postat 2020-05-28 18:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

I nattens mörker är alla katter grå

Jag har alltid fascinerats av kontraster, av mörkret och av ljuset - Visst, gråskalor finns, men alltsomoftast i vardagen:) Emellanåt händer det därför att jag strävar efter att nå "mörkrets hjärta" i mitt fotograferande. En slags dokumentär fernissa, tunt struken över en yta av känslor. Gärna lite grynighet så att man får kämpa en aning för att hitta fotfästet i tiden. Är det trettiotal eller togs bilden rentav igår? Kan man ana undertoner av Leonard Cohen, Barry White, eller möjligen Billie Holiday så är jag nöjd. Men enbart vaga toner, så att fantasin och osäkerheten får lite spelrum. Lite som en hyfsat modern Bellman, men utrustad med kamera istället för luta. Detta tillstånd går inte att uppnå med färgbilder, åtminstone inte för mig, och i alla fall inte nu:)

Långhelger bjuder på tillfällen till utflykter på ett helt annat sätt än vanliga vardagar och ordinära helger. Det blev ett slags vätternrunda för min del, med det lite mer konstnärliga filtret på, inte helt färglös men väl färgad av en pågående pandemi. Ett besök i Jönköping med kameraväskorna locked and loaded. Avspark med en fotbollsmatch, derby dessutom, med kusligt tomma läktare på en näst intill öde sportbar. Matchen sändes från ett Berlin där samtliga matcher mellan Hertha och Union förmodligen borde vara slutsålda långt innan domaren blåser igång matchen; i normala fall...

Skulle bilderna bli alltför mörka, kan det hända att man glömt att ta av linsskyddet:) Sånt händer...

  



Postat 2020-05-23 15:52 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Äta här eller i påse?

Jag kan förstå att ekorren förr jagades för pälsens skull. Den har en underbar lyster och den skimrar vackert i flera färger som varierar med årstidernas växlingar. Att jakt på ekorre tydligen återigen kan bli lagligt ser jag som lite märkligt. (NV-08122-18) Allt färre bär plagg i päls, och den lilla mängd pälsverk som kan utvinnas från en ekorres kropp känns närmast försumbar. Skyddsjakt möjligtvis, men isåfall väl reglerad. 

Jakt för mig är något helt annat. Det blir med tiden en skaplig samling troféer, men numera endast bildmässiga. En kortare sejour som jägare i ungdomen ska väl erkännas, men att ta ett liv är nog inget för mig konstaterades relativt snabbt. Att ta en bild däremot, det lämnar få spår efter sig och förhoppningsvis blir ingen skadad. Jag har i och för sig följt den debatt som rör sig kring främst naturfotografi och min inställning är enkel. En bör nog sträva efter att inte störa eller förändra det naturliga beteendet. Så lite påverkan som möjligt helt enkelt. 

Man kan ju fråga sig vad det naturliga beteendet för en ekorre är vid ett fågelbord och om den störs av min närvaro i hemmet:)

Varken ekorren eller jag blev dock störda eller skrämda av några jägare vid fototillfället. Förhoppningsvis fortsätter det så.

   



Postat 2020-05-17 15:41 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4 5 ... 7 Nästa