Objektivt sett
Gotik
Har alltid tyckt om att vistas inne i naturens egna katedraler, såväl de romanska som de gotiska. Där i skuggiga pelarsalar av trä kan jag känna frid. Emellanåt, kanske främst om våren kan en få njuta av en bevingad kyrkokör:)
Om en dessutom vill tänka sig en predikan så kan nog Tomas Tranströmer passa ganska bra.
Även om jag kan tycka att just den här dikten förmodligen skulle passa betydligt bättre under ljusa bokskogars milda skuggspel än under de betydligt mörkare granskogarnas dunkel.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmer: Romanska bågar (För levande och döda, 1989)
- hawk
Skogen är på sina ställen "förädlad" till enbart virkesåkrar, monokulturer som inte gläder många människor, eller djur för den delen. "Mer industri än natur" - Precis!
Det är synd om naturen.
Tack hawk. Allt gott!
//Morgan
Ha en bra dag du oxå:)
//Morgan