Objektivt sett
Livet på landet (Livet po lanned)
Jag bor ju på en lantgård. Det märks ganska tydligt emellanåt, på diverse olika vis, inte minst i de små inlägg en publicerar här:) Redan i förra inlägget hade till exempel flugorna gjort sig påminda. Deras närvaro är minst sagt påtaglig för närvarande...
Häromdagen när jag rullade mot jobbet en morgon mötte jag en djurtransport på grusvägen. De hör ju oxå till lantgårdens möjliga inslag.
Det var en tidig morgon, soldis och morgondimma strilade oändligt vackert ner genom träden och gjorde mig plågsamt medveten om att alla resor den morgonen kanske inte kändes lika vackra och fridfulla för samtliga.
Men så ser ju livet ut, och döden... En del grillar, andra grillas. Sallad någon?
Semestertider nalkas. En gång valde jag att hyra en husbil och bila söderut, genom Europa. Den ganska slumpartade resan med de båda sönerna nådde slutligen Reims i Frankrike. Vi passerade visserligen aldrig Flandern, men vi passerade Verdun. Det var illa nog. En del grillar...
Alternativ kanske finns, om en bara letar lite grann. Skyttegravar är väl knappast nån hållbar lösning.
Det går ju - Att tänka om, att ändra både åsikt, ståndpunkt och smak;)
Kanske är det som är nyckeln?
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- September 2024
- Augusti 2024
- September 2023
- November 2022
- Juli 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
Sluta äta kött blir kanske svårt men absolut dra ner. När alla barnen bodde hemma så var det lätt att laga till något av köttfärs som räckte till alla. Försöker minska köttätandet. Mina två döttrar äter inte kött. Så jag har lyckats fostra två på rätt spår. Den äldsta sonen äter utan att tänka på de stackars djuren. Min yngsta son jobbar på en charkfabrik. Kan också äta kött men helst inte. Äter ofta vegetariskt. Han struntar helt i om fabriken går med vinst eller inte. Det styr ägarna som det passa ändå. Han blir förbannad när han ser mängden med kött som slängs. Då inte för att det är en förlust för ägarna utan för hur många djur som levt ett taskigt liv för att edan slängas till ingen nytta.
Passerade Suomussalmi för några år sedan och nog är det med en tryckt stämning man åker därifrån. Många av mina svärföräldrars vänner och släktingar dog under kriget.
Sten
Tänker lite grann på din text och dina bilder från skövlad skog och hyggen när jag läser kommentaren. Jag ser vissa paralleller
Man får hoppas att det är till nytta med allt, och det är väl just det där som grämer mig med flugspiraler, och för den delen all slags masslakt utan vare sig rim eller reson.
En ser ju hur flygfän dör i parti och minut, men de äts ju inte upp av svalor eller flugsnappare om kvällen. De fastnar och dör, till nytta för ingen utom möjligtvis för en och annan filosofiskt lagd åskådare eller fotograf. "En ska inte gråta över spilld mjölk finns det ju ett gammalt talesätt om." Jag är nog lite tveksam till det...
Nu var det väl lite tur för finnarna ändå - Att det gick som det gjorde vid Suomussalmi. Men visst är stämningen på platser som Suomussalmi, Verdun och liknande ställen ganska dämpad. All heder åt de som offrat sig för andras frihet, men det är synd och skam att de ska ha behövt betala ett så högt pris.
Allt gott!
//Morgan